hej igen min kära värld
Nu, nu mina damer och domherrar finns jag tillbaka för ett enda tillfälle i fyllans envisa klor om min arma strupe. har efter måna om o men hittat till baka till min tillflykts sida. har i dagens läge ett jobb så jag kommer inte skriva om händelser i mitt forna liv som arbetslös. jag skriver i detta nu enbart för att jag har lust. och att jag är lite full samt att jag har en förjävla skön semester.
har nog inte mycket sanning att berätta för tillfället men bara jävligt skönt att skriva något om ingenting som ingen kan avbryta mig under mina arma tankeverksamhet.
jag finns i detta nu på en tillflyktsort utan dess like, jag är nämligen i lyckans land. jag känner mig förbannat lycklig för en gångs skull. kan va alkoholen som påverkar lite men det tror jag inte. för jag kände lika dant innan jag tog min älskade miller till handen o sa att “du ska allt bli mitt kärleks barn med min äkta maka strupen” och vände upp och ned på denna miller. men ack!, jag glömde ju att jag inte kan denna hemlighet med att drämma i mig en öl på sisådär 3,48 nanohundradelar som jag sett vissa hjältar göra. jag föll genast i en skamsen hostattack och hoppades att ingen såg. skamsen o lycklig sitter jag här o nu i denna varma lokal som kallas mitt hem och inser att det inte längre är dag, natten har smugit sig på o allt som inte har hänt har faktist hänt. man har semester o minutrarna blir till timmar. så på 60 minuter har det egentligen gått 60 timmar och jag inser att ångesten smyger sig nära och vill hålla handen. jag slänger mig genast i forsterställning och önskar mig tillbaka 22 år då man ligger i sin räcerbarnvagn och har inga bekymmer i hela världen förutom att man inte kan säga till sin mor eller far att man inte alls vill ligga i en korg på hjul utan man vill ut och utforska den svenska naturen. fatta så spännande en sten kan bli första gången man ser den. bara WOW kolla in den här grunkan. Undrar vad den kan göra? tills man månaden senare ser sig framtida lekkamrat upptäcka samma sak o man tycker han är så jävla korkad som tycker att en sten är intressant. jag har liksom listat ut den här stenens alla 2 livssyften redan. “den går inte att äta och låter inte om man slår på den” dumma dumma grottmänniska, du har då ingen framtid på google minsann, inte jag heller för den delen. sitta på ett kontor o leta upp svar på olika fågel arter eller ostar. eller varför inte olika månstenar som kanske har fallit till jorden men är så förbannat små att man måste har ett mikroskåp som kostar mer än att åka till månen själv o hugga loss en sten stor som en badboll och sedan frakta hem den o ta ett kort på den för att sedan zooma ut bilden o fortfarande ser vad det är. bitterheten smyger sig sakta på märker jag. ska hälla upp mig en whiskey så man bli på lite bätter humör. den har ju trots allt varit slut i snart 18 minuter, om ni undrar så har jag fan haft ganska skoj under denna ordlek och mina tankar har fått flyta fritt. detta var uppvärmingen till mitt framtida skrivande. så på återskrivande!
